omvandstatistik

Musik och nörderi är två saker som jag tycker är väldigt fina.
Jag vältrar mig gärna i vinylsjuor och gamla b sidor på min lediga tid, det är något väldigt vackert över det. Just B sidor tycker jag är grymt underskattade, ofta låtar som inte passat in till helheten på en skiva eller som man inte känt varit tillräckligt starka för att fungera som ett albumspår. Ja jag skulle kunna prata om detta i timmar.
Har därför bestämt mig för att köra ett musiktema de kommande veckorna.
Då jag är väldigt svag för listor tänkte jag presentera de aboslut coolaste och mest betydelsefulla artisterna genom tiderna enligt mig.
Efter det kommer jag fortsätta med skivor, låtar, scenpersonligheter osv.
Kommer nog ta ett tag, men nörderi är kul som sagt var.

Idag lyssnar jag på Glasvegas (och grämmer mig för att jag missar dem i helgen)

N:s gästbloggsinlägg verkar ha blivit något försenat.
Men det kommer ett mycket spännande debattinlägg framöver har jag hört det viskas om.

Såg Freddie W igår.
Svårt att besrkiva...
Måste lov att sägas att min relation till honom är väldigt svag, har inte lyssnat särskilt mycket på honom tidigare och det är därför lite svårt att bedömma kvaliteten på konserten, tyvärr var hade han feber igårkväll vilket inte heller gör det lättare att ge en schyst bedömning.
Men att säga att jag inte blev betagen vore att ljuga.
Han har en mäktig röst och jag kan inte annat än beundra honom för det han gör, jag är väldigt svag för den skrolighet han har i sin röst det tar texterna till en annan dimension och det blir sådär lätt shoogize/postpunk/80-talsrockigt. Tillsammans med en ljudbild som får en till att bitvis nästa börja gråta. Det är pampigt och exprimentielt men samtidigt lätt avskalat.
Men på det hela var det en helt okej konsert med ett litet plus i kanten.
All respekt åt honom och det han gör, det är imponerade även om det kanske inte håller hela vägen. (vilket säkerligen beror på att jag lyssnat för lite på honom)

Nu på tal om något annat.
Gårdagen var en fantatiskt fin dag, mycket trevliga händelser som fikat innan konserten och våffelbaket efter. Vi slog på stort och ordnade en vanlig våffeltorsdags fest.
I detta nuet har jag inga exakta siffror men över 40 våfflor bakades och de var kopiöst goda.
Mycket trevliga samtal var det också.

Skrev lite igår, blev mest skildringar om nuet och vardagen, kan vara början på ett gäng nutidsnoveller, vi får se.
Livet är just nu väldigt bra och det känns kort och gott bra mycket tack vare alla mina fina vänner, ni vet själva vilka ni är.
Funderade på en annan sak igår, min längtan efter att hela tiden vara på väg.
Jag har alltid haft en benägenhet att alltid vilja vara flytande och hela tiden vara på väg någonstans, att slå sig till ro och vara nöjd med det har aldrig legat i min natur. Jag har åkt ganska mycket tåg i min dag och jag vet inte varför men just när jag gör det känner jag mig extra levande, det är så jädra fridfullt och vackert. Min abosolut konstigaste resa är nog när jag för knappt ett år sedan var på Umeå Open, flög upp träffade en vän jag aldrig tidigare träffat men som det visade sig att jag hade mycket gemensamt med, behöver jag säga att det handlar om popmusik?
Festivalen i sig var mycket trevlig, men så skulle jag jue hem en dag också, ingen biljett bokad (ganksa typiskt mig) irrar omkring i stan och letar efter något som kan ta mig söderöver, tillslut hittar jag en buss som går till sundsvall, ja fråga mig inte hur det gick till men till slut satt jag på den iallafall. Väl nere i sundsvall är tågen mot sthlm fulla, men jag lyckas ändå komma på ett och efter mycket förseningar osv. kommer jag till slut fram. Jag undrar ibland vad som får mig att ge mig i kast dessa ibland väldigt oplanerade resorna, jag menar jag kunde jue faktiskt bokat biljett lite tidigare så hade jag haft det på det torra, men icke. Gör helst inte om den resan, så hädanefter bokar jag nog i tid i den mån jag kan.

Idag känner jag på mig att det också kommer bli en bra dag.
Ska på möte om ett jobb snart, det känns bra. Jag ser framtiden där ute i dimman klarna något.

I eftermiddag lyssnar jag på det mest ifrån Elephant Six kollektivet, bra grejer, kolla in det om du inte redan gjort det. '

Var ute och gick igår, trevliga samtal med trevligt sällskap kan verkligen få en att glömma allting för en kort sekund. Mycket roligt och givande var det.
Funderade och funderade på om jag skulle bjuda på den där texten jag pratade om igår, men näe vi väntar ytterligare ett tag till tror jag.
Upptäckte nyss att jag har en särskild spellista som gått rättt varm de senaste två veckorna, inte så varm att den går på konstant men ja någon gång om dagen lyssnar jag iallafall igenom den.
Bjuder här på den, rekomenderar den varmt, den är nostalgisk och energifull.
Every Day - Brainpool, snabba gitarrer med snygg sång, en stämningshöjare helt klar.
Dream My Days Away (Acoustic Version) - Broder Daniel, en B-sida som kanske inte är helt vanlig, betydligt bättre än den vanliga versionen, den vackra svärtan kommer fram mer låten känns tyngre och djupare på något sätt, något som jag självklart älskar.
Atmosphere - Joy Division, vad ska vi börja? Det ständiga ekot som surrar i låten tillsammans med bilderna ifrån slutscenen av filmen Control, varje gång jag hör den får jag en klump i halsen, den är fylld av så mycket längtan och känslor.
What Are You Waiting For - Bad Cash Quartet, även här en B-sida som jag upptäckt på senare år, precis som i Broder Daniels fall tycker jag texten lyfts fram på ett exemplatiskt sätt när onödiga riff och trumor försvinner, Martin E har aldrig sjungit känslosammare och bättre.
Everyday Is Like Sunday - Morrissey, en av mest träffsäkra låtarna han har gjort, den sätter sig i hjärtat och stannar där, jag vill dansa och vara för evigt ung när jag hör Morrisseys röst i den här sången. Helt klart en av hans bästa låtar någonsin och det säger inte lite.
Happy When It Rains - The Jesus And Mary Chain, cool låt av 80 -talets mest underskattade band.
Common People - Pulp, indieanthem? Svar Ja, det här låten som får vem som helst att vilja dansa och ingen har väl undgått Jarvis lätt ironsika toner i låten, det här är pop på av finaste rang. Släng ut i vimmelt och dansa medans du har bara tyvt 6 minuter på dig, så gör det nu, ja gör det nu, nu!!
Hey Princess - Popsicle, vacker, oskyldig indiepoplåt som för alltid kommer symbolisera den svenska indievågen när den var som starkast.
Just Like Heaven - The Cure, bandet som efter styvt 30 år vägrar sluta göra 3 timmar konserter, det här är en av de stiligaste låtarna de gjort, man flyter omkring på moln och känner sig som man var i himmeln. Roberts röst är himmelsk och jag bara ler när jag hör det här.
She`s So In Love - Strip Music, Henric De La Cour har alltid gjort snygga melodier och texter och detta är inget undantag, snygga synttmattor med vacker sång, den finaste kärleksballaden som finns, spela den och känn kärlek.
Soul On Fire - Spiritualized, Spiritualized senaste är ett mästerverk och detta är kronan på verkat.

Utan musik vore livet mycket tråkigare.
Ikväll ska jag se Freddie Wadling, det ska bli spännade och roligt.

Mycket, mycket händer i människans värd.
Gjorde ett blandband häromdagen till en vän.
Det innehöll bland annat.
The Smiths - There is a light that never goes out, en av världens vackraste poplåtar, den träffar rätt i varenda riff, varenda ord, vartenda allt, så otroligt vacker.
The Jesus And Mary Chain - Happy When it Rains, den aboslut coolaste rocklåten som någonsin gjorts, detta eko, det gör mig himmelskt lycklig.
Broder Daniel - Shorline, ord går inte att beskriva den här låten.
The Happy Birthdays - Terry, ska indiepop vara gulligt så måste detta vara soundtracket för indiepop, små gitarrer och ett vackert klingande.
Håkan Hellström - Atombomb, känner ni Morrissey influenserna? En av håkans starkaste låtar från hans starkaste skiva.
Cut Copy - Lights and music, electropop ifrån dess bästa sida, stilrent, snyggt och jädrigt dansant.
The Cure - Plainsong, introspåret ifrån världens bästa skiva, ljudbilderna faller som snö över en och det går inte att undvika att inte tycka om det hur mycket man än försöker (okej jag tycker det iallafall)...
Okej, det kanske inte är ett blandband som fungerar som någon direkt partyhöjare, men det är vädligt betydelsefulla och fina låtar som jag anser har haft stor påverkan på den moderna pophistorien. Aja nog pratat om det.
I vecken fortsätter N att publicera åsikter om dvs. saker.
Själv kommer jag fortsätta söka jobb, det går sådär, men framåt.
Framtiden är en dimma, jag tycker mig se ett mål, men jag vet inte hur vägen är dit, är den kantad av massa djupa sprickor eller är det en lätt nedförsbacke?
Mitt sug efter just framtiden är just nu enormt stort, jag vill sitta på ett cafe och skriva och suga mig i nuet, jag vill känna mig som den jag en gång drömde att få känna mig som.
I helgen vill jag ta mig till ett ställe dit jag nog tyvärr inte har möjlighet att ta mig, det är ett ilandsproblem och det retar mig.
Tänkte bjuda på en text här, men jag vågar inte riktigt, såg att den var ganska pubertal så väntar lite, jag har väldigt lätt för att skriva om pubertala saker det är fint på något vis, ser man bort ifrån det där löjliga kan det till och med vara riktigt coolt, se på alla coola indieband som kommit undan med det.
Ikväll lyssnar jag på
The Cure....

Ikväll är det fredag och kan vara bättre än att ge er världens absolut fränaste blogg, jag har läst mycket i min dag men det finns inget som är så bra som det här.
www.maulinpepp.blogg.se
Läs och njut!

Ikväll lyssnar vi på The Knife.

Precis som jag nämnde igår kommer N från och med idag att skriva här på bloggen till och från, han vill precis som jag skapa debatt om saker och ting.
Så jag säger bara N, ordet är ditt.

Idag lyssnar jag på Brainpool

Grå, grå vardag. Fint kan det vara.
Ord som rimmar kan ibland ha en betydelse, när ordet grå kom fram så tänkte ögonblickligen på att gå.
För just gå är bland det bästa som finns.
Att gå själv kan vara som att komma drömma, du lämnar allt annat än att just gå därhän. För ett ögonblick finns bara du och dina tankar mitt ute i verkligheten.
Jag gillar att gå själv, det är renande på något vis, ofta gör jag det i samband med att någon ny skiva släppts, då kan jag gå och lyssna igenom den alldeles för mig själv, det är mycket lättare att gå och lyssna på musik än att sitta inlåst i ett rum och gå igenom den. När du går frigörs tankarna och du kan enbart koncentrera dig på ljuden och texterna som sprids in i huvudet.
Du kan lyssna på skivan om och om igen och samtidigt kommer du någon vart, det gör att varenda litet ljud blir mer kraftfullt och du hittar saker du annars inte skulle hittat på den.
Nästa gång jag skall ut och gå och lyssna på en skiva är när jag har köpt Morrisseys nya, ja jag vet det är lite pinsamt, jag har inte gjort det än, men snart och snart betyder ungefär när jag har tillräckligt med pengar så att jag kan undvara 200 sek för deluxe utgåvan. Jag har redan hört skivan och ni vet vad jag tycker om den därför säger jag inte mer om den.
Men att gå själv är inte alltid jätteroligt även om det kan vara väldigt fridfullt.
Jag har ett gäng jättefina vänner som jag brukar vara ute och gå med, minst en gång i veckan blir det och ofta då mer än två timmar varje gång. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig.
Vi pratar och skrattar, diskuterar och småbråkar ibland, det är kul.
Ibland känns det som vi är på upptäktsfärd, trots att jag inte bor i ett jättestort samhälle och man tycker att efter en sisodär 20 år här borde man känna till stället, men icke, det finns fortfarnade massa ofunda vägar kvar att hitta.
Att gå med några kompisar är skönt, man känner liksom en fin tillhörighet och så. Dessutom tröttnar man inte lika fort och man kan gå i timtal något som kan vara väldigt tråkigt att göra om man går själv.
Motionen är ju också bra, jag är så mycket för att träna och så men gå det gillar jag, då kan jag med gott samvete fortsätta leva mitt osunda liv som jag ack så gånger försökt avsluta.
Jag hoppas att vi ska gå ikväll också, det hade varit roligt och skönt.

Ikväll kommer förhoppningsvis min vän N att presentera sig här också.
Ja den här bloggen är ju inte bara min även om det är framförallt jag som skriver på den.
Han kommer ge sin syn av verkligheten och dess problem, det ska bli intressant att höra vad han tycker och tänker, man vet aldrig vad det kan sluta.
Meningen är jue att den här bloggen skall utvecklas till ett forum där jag och mina vänner kan förmedla känslor och åsikter om saker som vi tycker är rätt och fel, samtidigt som jag kommer babbla på om indiepop, mina tankar om livet och mitt skrivande.

Jag funderar på att publicera några texter framöver, men det kan nog dröja jag känner att tiden inte är riktigt inne än.
Kanske kommer jag börja recensera skivor här också men det lär nog dröja.
Från och med nästa vecka kommer jag publicera veckans blandband, det kommer innehålla låtar som jag tycker är värda att få lite mer uppmärksamhet, låtar som betytt väldigt mycket för mig eller låtra som jag helt enkelt bara är väldigt bra.
Jag ska i veckan också kolla med en kille i en närliggande stad om han vill publicera sina texter här, kanske det skulle kunna bli något i stil med vecknas text?
Mycket planer har jag som vanligt, jag brukar vara rätt duktig på att komma på idèer, dock sämre på att ibland tillfullogöra dem.

I eftermiddag har jag lyssnat på Bergman Rock.

Det är mycket debatter om saker och ting nuförtiden, allt ska vridas och vändas på och när man har väl vänt och vridit på allt vänder man ut och in och gör samma sak igen.
Det är säkert ett samtida beteende att göra så, men ibland blir det väl lite väl mycket, givetivs är det bra att man gör det, men när det gäller visa saker blir det något överdrivet.
Kan inte vissa saker bara få vara.
Konst är något relativt, något som betraktaren själv tolkar, det finns aboslut inga rätt och fel däremot kan vi om en majoritet tycker samma säga att det antagligen är så, men vi kan aldrig säga att det absolut är så.
I mina ögon handlar konst om att våga tänja på gränser, därför är konst något som varar för ögonblicket, när du töjt tillräckligt länge är det inte längre starkt nog att kunna kallas konst.
Just därför är jag något irriterad på den debatt som blossat upp nu ang. de två konstprojekt som några elever på konstfack utfört.

De har provocerat sin samtid och fått en reaktion, deras metoder kanske kan ifrågasättas men det jue just vad konst handlar om. Dock bör de vara medvetna om att de får stå för vad de gör och det tror jag faktiskt båda dessa konstnärer gör, problemet är bara det att media har fått lite för stor roll i själva tyckandet, vilket gör att den här typen av debatt går för långt.
Jag säger inte att jag försvarar vad de gör, jag blir själv provocerad av båda verken, men för mig är själva provokationen just det som är konst, om någon gör något liknande om tio år kommer folk bara att rycka på axlarna och tänka "men kom med något nytt"
Skulle det nu vara så att vårt kära rättsystem anser att båda dessa konstnärer har gjort något fel och att de bekostat samhället då får de väl vara så, men det är fortfarnade konst och har sagt något om samhället som vi kanske inte skulle tänkt på annars.

Det var bara lite tankar jag hade...
Jag lyssnar fortfarnade på popsicle. 

Vad är det med livet egentligen, det skrivs böcker om iprincip allt idag, kan ingen skriva en bok hur man tar sig igenom livet?
Det finns så många vägar och givetivs hamande en annan på en av de där smala, snåriga vägarna, jo jag vet det är delvis mitt egna fel, men ibland måste jag ifrågasätta min val. Jag hade väl kunnat gjort mitt liv enklare, det är ett faktum, frågan är bara hur lycklig jag hade varit av det.
Kanske hade jag varit jättelycklig, det vet jag jue inte eftersom jag inte har provat, eller provat och provat man kan inte bara byta liv sådär det var väl antagligen meningen att mitt liv skulle bli såhär och ja jag accepterar det och lever det fullt ut.
Hade en fantatiskt natt för några kvällar sen, skrev och skrev och orden tycktes aldrig ta slut, jag lyssnade på mina favoritlåtar, låtlistan såg väl ut ungefär så här:
Strip Music - She´s so in love.
Joy Division - Atomsphere
Spiritualized - Soul on fire
Yvonne - Them
Broder Daniel - Dream my days away (acoustic version)
Morrissey - Every day is like sunday
Pulp - Common People
Plus några till som jag inte minns. I vilket fall som helst var det helt underbart, sådana där kvällar och nätter kommer ibland, det händer inte ofta men när det väl händer är det så fantastiskt.
Det var alla hjärtans dag i helgen med, fin tanke, men är det igen som tänker på alla de stackars ensamma människorna som sitter där ute, de som inte har en endast vän, de som sitter ensamma i sina rum och inte vet vart de ska ta vägen?
Kan ingen inse att världen inte är så rosenröd som så många verkar tro.
Riktig lycka är bristvara i vår värld, lycka paketeras in i små gulliga presenter och annat som är tidsfördriv i några få minuter eller timmar sen upptäcker vi att det bara var som en god kaka eller en fylla, den var jädrigt tillfällig, roligt just då men inte i det långa loppet, lycka kan faktiskt också vara olycka men det är jädrigt svårt att inse det.
Tack, tack alla ni som bidrog och gjorde min lördag till en fantiskt dag, jag kände verkligen en enrom värme.

Inatt lyssnar jag på Popsicle

Imorgon är det alla hjärtans dag och passande nog släpper Morrissey sitt senaste alster Years of refusal, en skiva som mottagits med blandande kritik, vad recensenterna tycker får ni själva läsa. Själv har jag bara insett faktum att indiefarfar håller på och bli gammal, saker som var självklara för 10-15 år sedan är det inte längre men så länge det är Morrissey gör det inget för mig. Det finns ingen som har satt P på saker och ting på ett sådant självklart sätt som just Morrissey, han har provocerat, ironiserat och ifrågattsatt allt som går att frågasätta och det är så fantastiskt fint. Oavsett om man är ett stort Morrisseyfan eller inte så tycker jag att man ska lyssna på den, texterna sitter fortfarande där de ska och det är kanske huvudsaken. I vilket fall som helst kommer jag vara en av de där gråtande pojkarna längst fram som kastar slänkyssar och gladijoler upp på scenen den 22 juni när han entrar scenen på lisebergshallen, på sätt och vis kommer det bli den viktigaste spelningen någonsin för mig. Jag har inte sett honom sedan 04 på hultsfred och då hade jag inte alls lika stark realtion till honom som idag, att det sen antagligen bli den sista spelningen jag går på i sverige på mycket länge gör det hela ännu mer känslosamt. För ett år sedan sa jag att Broder Daniels sista spelning på Way out West skulle vara början på ett nytt liv, men så blev det givetvis inte. Efter någon vecka föll jag återigen in i mitt destruktiva leverne, resor och halvbestämda beslut tog mig över halva sverige och tillbaka igen.
Så sett kommer inte det bli annorlunda efter Morrissey konserten, skillnad är att jag accepterat vissa saker med mig själv och istället för att motarbeta dem kommer jag följa med dem dit de sedan länge varit förutbestämt att jag ska. Jag kan bara konstatera att musiken har tagit mig till platser jag inte trodde fanns.
Förresten så blev det igår officellt att Yvonne spelar på Dabser Malmö den 4 juni, ett måste. Första gången jag kom i kontakt med Yvonne var i samband med att jag började lyssna på brode daniel för 6-7 år sedan, det var som en käftsmäll i den rätta bemärkelsen, den ljuden som yvonne bygger upp på sina skivor är så eorm, den får en till att flyttas till enorma lokaler och känna sig ensamast i världen och det är så förbannat coolt. När jag sedan såg honom då med Strip Music på arvika 07 var som att vända upp och ner på världen Henric var som den yttersta kanten på en våg som kom in över oss, det vore och ljuga att säga att det inte var ett av de starkaste konsertögonblicken i mitt liv. När jag sedan äntigen fick se ett av mina favorit 90 -tals band på debaser medis förra året hände det igen, fast då var det mer som en större explosion. Och nu vet jag att jag ska få vara med om samma omvälvande känsla igen.
Ikväll kommer jag fundera mycket på min framtid oavsett om jag vill eller inte...

Efter kärlek och pop måste blandband vara det absolut människan har skapat.
Det finns inget så oskyldigt vackert som ett blandband men det finns inte heller något som är så svårt att göra. På drygt 60 minuter skall du få med absolut allt vad som ska symbolisera det typiska blandbandet. Oasvett tema eller urval är det lika svårt, finns det ytterst få låtar till temat blir problemet i vilken ordning du ska lägga låtarna, ska du göra ett till en vän som du tycker mycket om blir det svårt för att det finns alldeles för många låtar att välja emellan. I en värld av materialistiskt överflöd finns det så mycket val så det inte är klokt, "vilken färg ska min nya mobil ha", älskling ska vi åka till Thailand eller filippinerna i sommar" eller "ska vi verkligen dricka spanskt ikväll?" Alla dessa problem, ja kära människor då har ni inte provat att skapa ett blandband.
Den här bloggen kommer förutom att handla om pop, blandband, mina tankegångar om världen, mina ständigt sökande nätter också handla om varför vi människor är så egocentriska. Ja jag säger emot mig själv där, jag vet. Jag bloggar och det är väldigt egoncentriskt, men bara för det kommer vänner och bektanta då och då få möjlighet att ge uttryck till saker och ting här på bloggen.
Livet är en prövning och det gäller att ta sig igenom den på bästa sätt. Vilka vägar man väljer är upp till var och en men en sak är säker det finns enklare vägar sk. motorvägar sen finns det snåriga små vägar som ofta innehåller massa problem och stop men även det har sin charm. Därför fortsätter jag cykla på min snåriga väg.