283 - Är jag förvånad? Näe.
Popens hemland visar åter varför de är bäst.
Det talas mycket om den svulstiga finnanskris som vi befinner oss i just nu, pengar, oro, arbetslöshet, olycka, kris, kris och åter kris plus ett par pampar som får massa pengar. I allt detta står den lilla människan, vad ska hon göra? Hon har inget jobb, inga pengar och staten tycker hon skall flytta till till andra sidan sverige för ett deltidsjobb på två månader. Ja ungefär så är det ja...
Men i all den frustration finner vi en lycka, det är guldålder för alla pop- och rockpoeter runt om i världen. Vi såg vad som hände på 90-talet, kan det vara så att vi är påväg in i en liknande guldålder igen, ingen skulle bli gladare än jag.
Musikaliska mästerverk skapas under svår ångest och deprision, kanske låter det naivt? Kanske låter det patetiskt men det är faktiskt sant, acceptera det eller ej, jag älskar det.
Förra hösten fick vi Glasvegas, nu är det dags att presentera nästa stora hype White Lies, arenapopen är på intåg återigen.
Du kommer känna igen det, de går i samma fotspår som Editors och Interpol men med en sång som påminner mer om franz ferdinan.
Till skillnad ifrån Glasvegas har detta en lite glättig svärta som man inte riktigt får grepp om det är inte heller lika rått, gitarrerna är betydlgit mer välstämda och sången ligger några snepp högre. Men de är riktigt jädra bra.
Otroligt nog är det hultsfred som lyckats vaska fram detta guldkorn (värt biljtten bara det?), ska man se dem innan de slår är det bara att passa på. Det är inte vardagsmat att hultsfred lyckas med sådana här bokningar, Justice får väl ses som den senaste men de hade inte riktigt hunnit slå när de kom, de kommer de här garanterat hunnit göra.
Efter att ha lyssant i princip konstant på skivan de senaste tre dagarna kan jag dessutom konstatera att den även håller i ett längre perspektiv, ja jag har väl lyssnat igenom den ungefär 15 ggr vid det här laget.
De är då man känner att en popskiva är på riktigt, när man gång på gång förvånas över hur bra det låter. Sen kanske 15 ggr är några ett par gånger för mycket men lyssna så kommer du förstå, viss pop går att lyssna på i all oändlighet…
Det talas mycket om den svulstiga finnanskris som vi befinner oss i just nu, pengar, oro, arbetslöshet, olycka, kris, kris och åter kris plus ett par pampar som får massa pengar. I allt detta står den lilla människan, vad ska hon göra? Hon har inget jobb, inga pengar och staten tycker hon skall flytta till till andra sidan sverige för ett deltidsjobb på två månader. Ja ungefär så är det ja...
Men i all den frustration finner vi en lycka, det är guldålder för alla pop- och rockpoeter runt om i världen. Vi såg vad som hände på 90-talet, kan det vara så att vi är påväg in i en liknande guldålder igen, ingen skulle bli gladare än jag.
Musikaliska mästerverk skapas under svår ångest och deprision, kanske låter det naivt? Kanske låter det patetiskt men det är faktiskt sant, acceptera det eller ej, jag älskar det.
Förra hösten fick vi Glasvegas, nu är det dags att presentera nästa stora hype White Lies, arenapopen är på intåg återigen.
Du kommer känna igen det, de går i samma fotspår som Editors och Interpol men med en sång som påminner mer om franz ferdinan.
Till skillnad ifrån Glasvegas har detta en lite glättig svärta som man inte riktigt får grepp om det är inte heller lika rått, gitarrerna är betydlgit mer välstämda och sången ligger några snepp högre. Men de är riktigt jädra bra.
Otroligt nog är det hultsfred som lyckats vaska fram detta guldkorn (värt biljtten bara det?), ska man se dem innan de slår är det bara att passa på. Det är inte vardagsmat att hultsfred lyckas med sådana här bokningar, Justice får väl ses som den senaste men de hade inte riktigt hunnit slå när de kom, de kommer de här garanterat hunnit göra.
Efter att ha lyssant i princip konstant på skivan de senaste tre dagarna kan jag dessutom konstatera att den även håller i ett längre perspektiv, ja jag har väl lyssnat igenom den ungefär 15 ggr vid det här laget.
De är då man känner att en popskiva är på riktigt, när man gång på gång förvånas över hur bra det låter. Sen kanske 15 ggr är några ett par gånger för mycket men lyssna så kommer du förstå, viss pop går att lyssna på i all oändlighet…
Kommentarer
Trackback
