307 - En stark röst och massa våfflor.

Såg Freddie W igår.
Svårt att besrkiva...
Måste lov att sägas att min relation till honom är väldigt svag, har inte lyssnat särskilt mycket på honom tidigare och det är därför lite svårt att bedömma kvaliteten på konserten, tyvärr var hade han feber igårkväll vilket inte heller gör det lättare att ge en schyst bedömning.
Men att säga att jag inte blev betagen vore att ljuga.
Han har en mäktig röst och jag kan inte annat än beundra honom för det han gör, jag är väldigt svag för den skrolighet han har i sin röst det tar texterna till en annan dimension och det blir sådär lätt shoogize/postpunk/80-talsrockigt. Tillsammans med en ljudbild som får en till att bitvis nästa börja gråta. Det är pampigt och exprimentielt men samtidigt lätt avskalat.
Men på det hela var det en helt okej konsert med ett litet plus i kanten.
All respekt åt honom och det han gör, det är imponerade även om det kanske inte håller hela vägen. (vilket säkerligen beror på att jag lyssnat för lite på honom)

Nu på tal om något annat.
Gårdagen var en fantatiskt fin dag, mycket trevliga händelser som fikat innan konserten och våffelbaket efter. Vi slog på stort och ordnade en vanlig våffeltorsdags fest.
I detta nuet har jag inga exakta siffror men över 40 våfflor bakades och de var kopiöst goda.
Mycket trevliga samtal var det också.

Skrev lite igår, blev mest skildringar om nuet och vardagen, kan vara början på ett gäng nutidsnoveller, vi får se.
Livet är just nu väldigt bra och det känns kort och gott bra mycket tack vare alla mina fina vänner, ni vet själva vilka ni är.
Funderade på en annan sak igår, min längtan efter att hela tiden vara på väg.
Jag har alltid haft en benägenhet att alltid vilja vara flytande och hela tiden vara på väg någonstans, att slå sig till ro och vara nöjd med det har aldrig legat i min natur. Jag har åkt ganska mycket tåg i min dag och jag vet inte varför men just när jag gör det känner jag mig extra levande, det är så jädra fridfullt och vackert. Min abosolut konstigaste resa är nog när jag för knappt ett år sedan var på Umeå Open, flög upp träffade en vän jag aldrig tidigare träffat men som det visade sig att jag hade mycket gemensamt med, behöver jag säga att det handlar om popmusik?
Festivalen i sig var mycket trevlig, men så skulle jag jue hem en dag också, ingen biljett bokad (ganksa typiskt mig) irrar omkring i stan och letar efter något som kan ta mig söderöver, tillslut hittar jag en buss som går till sundsvall, ja fråga mig inte hur det gick till men till slut satt jag på den iallafall. Väl nere i sundsvall är tågen mot sthlm fulla, men jag lyckas ändå komma på ett och efter mycket förseningar osv. kommer jag till slut fram. Jag undrar ibland vad som får mig att ge mig i kast dessa ibland väldigt oplanerade resorna, jag menar jag kunde jue faktiskt bokat biljett lite tidigare så hade jag haft det på det torra, men icke. Gör helst inte om den resan, så hädanefter bokar jag nog i tid i den mån jag kan.

Idag känner jag på mig att det också kommer bli en bra dag.
Ska på möte om ett jobb snart, det känns bra. Jag ser framtiden där ute i dimman klarna något.

I eftermiddag lyssnar jag på det mest ifrån Elephant Six kollektivet, bra grejer, kolla in det om du inte redan gjort det. '

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0