omvandstatistik

Det här inlägget skulle egentligen har publicerats för nästan en månad sen men p.g.a. flytt och att jag varit på lite festival och så har det inte blivit av.
Vill dock säga att jag tycker Berlin är en mycket trevlig stad, återkommer mer om den snart två veckor gamla flytten i nästa inlägg.

Ikväll har jag mest lyssnat på Neutral Milk Hotel.

162 – Ang. Hultsfred.

Igår så kom nyheten att Hultsfredsfestivalen kommer varsla alla sina 20 anställda och Aftonbladet slog på stort och körde på rubriken att ”Hultsfredsfestivalen lägger ner”. Läser man sedan texten så visar det sig att det först och främst handlar om varsel och att de måste se över hela verksamheten men att de hoppas kunna fortsätta, frågan är då vem man skall tro på. Antigen Aftonbladet som är experter på att skriva upp saker och ting till max, eller en pressad ordförande i föreningen Rockparty som försöker släta över allt och få det att låta lite bättre än vad det egentligen är.
Senast förrgår hörde jag på lokalnyheterna att allt tydde på att de skulle gå runt och därför kunna fortsätta, kan detta varit en skenmanöver för att få ner morgondagens skriverier (dagens)? Jag vet inte, på något sätt tror jag ändå tidningarna och då framförallt Aftonbladet skrivit upp det hela lite väl mycket, det är ju tyvärr så det funkar i dagens media klimat, medierna idag älskar att ena sekunden älska något för att nästa sekund hata det, det säljer ju helt enkelt och på festivalfronten har Hultsfredsfestivalen legat i skottzonen de senaste åren, det behöver dock inte betyda att de skall göra det för alltid, nästa år kan det mycket väl vara någon annan festival som hamnar i hav av kritik ifrån ”Sveriges bästa musiktyckare”.
Nog pratat om medierna och då framförallt kvällspressens sätt att hylla och sänka saker oavsett om det rör sig om festivaler, musiker, politiker eller teveprogram eller för den delen den pågående svininfluensan som de tycks närmast vara besatta av att skriva om just nu.

För visst är det så att Hultsfredsfestivalen befinner sig i någon form av svacka, det är ju självklart när 20 personer är varslade, igår kväll meddelade också festivalchefen Per Alexandersson att han avgå. Men vad är då som har gått fel? Det är en sak som flertalet journalister lär skriva sig mätta på de kommande månaderna men egentligen är det inte så svårt att räkna ut vad som gått fel.

För det första så är festivalklimatet betydligt annorlunda idag än vad det såg ut för bara fem år sedan, går vi sedan tillbaka ytterligare fem år fanns det egentligen bara Hultsfred, Arvika, SwedenRock och Emmaboda på den s.k. klassiska festivalmarknaden. För jag skulle inte vilja kalla alla dessa stadsfester som finns runt om i landet för festivaler även om de själva har valt att göra det, en festival skall i mina ögon ha en camping. Därav mitt uttryck klassiska festivaler.
Men för några år sedan hände något, festivaler började ploppa upp som svampar i skogen och i år eller inom några år kommer vi ha nått kumlen av hur mycket festival och konsertarrangemang som kan anordnas i vårt avlånga land, inte minst p.g.a. den rådande finanskrisen, till slut kommer vi alltid till en mättnad och är det inte p.g.a. media så sker det självmant vi har varken råd eller lust att åka på hur mycket musikevenemang som helst. 
När detta skedde befann sig Hultsfred på toppen, de hade sålt slut två år i rad och hade alla möjligheter i världen att fortsätta spikrakt uppåt men den som kan sin historia vet att en vinnare inte alltid är en vinnare och det var just det som hände Hultsfred. Konkurrensen hårdnade och det slog hårdast för Hultsfred, just för de hade varit ensam på toppen för länge.
I och med att arrangemang har ökat de senaste åren har också konkurrensen för att få de ”rätta” artisterna hårdnat, dessutom så började de anordnas fler och fler arrangemang och stadsmiljö och i och med att människan är en ganska bekväm varelse valde de att åka på dessa arrangemang istället, för då slapp de tält, lera och dålig hygien, något som jag personligen förknippar med festival.
Idag ser vi också en tydlig trend på att de festivalerna drar mer och mer folk och därför hamnar de moderna svenska festivalernas urmoder i skuggan. Vi har helt enkelt blivit bekvämare just för att det finns fler alternativ idag än vad det gjorde för 10 år sedan.

En annan ledning är bokningarna de gjort, under 1990-talet stoltserade Hultsfred med många klassiska brittpopband och de var duktiga på att boka både välkände och etablerade artister ifrån jordens alla hörn samtidigt som de hade en känsla vad som var på G. På den tiden var de ju ensamma i sitt slag så vad hade de och konkurera med?
Detta var något som de var väldigt duktiga med fram till och med 2004 ett år då man verkligen kunde vältra sig i allt från klassiska indieartister som Morrissey och Bright Eyes till stora HipHopartister som Mary J. Blige eller skönsjungande PJ Harvey och då har jag inte nämnt svenska storheter som Broder Daniel och Jens Lekman samt alla mindre spännande akter. Nu vill jag inte mena att det här är artister som jag tror skulle dra mycket folk till Hultsfred 2009 det jag vill visa er är att de på den tiden hade en fingertoppskänsla för vad som var just på G. Det finns även enstaka exempel på det på senare år som White Lies i år eller Nine Inch Nails 2006.
När de på senare år har bokat allt ifrån Ozzy Osbourne, 50 Cent, Korn, Velvet Revolver, HIM, Simple Plan och Babyshambles känns det som att de försökt boka något för alla utan någon som helst tanke. En festival kan givetvis vara bred men man måste ha en målgrupp och det var dit jag ville komma. På senare år känns det som att de inte alls haft någon målgrupp utan bara bokat och bokat och hoppats på att så många som möjligt skall komma. Tittar man då istället på festivaler som SwedenRock, Arvika och Emmaboda har de alla tre en nisch och ett genomgående tema och då ju inte att frånkomma att det faktiskt gått väldigt bra för just dessa tre de senaste åren. Jag tror Hultsfred behöver tänka tanken ”vad står vi för? Vad vill vi ha för publik och med vilka band når vi dem?”

En annan anledning skulle kunna vara att man bröt med LiveNation, det var ett vågat drag som säkerligen har kostat ett och annat band som Hultsfred mer än gärna velat ha, det mest uppenbara exemplet är väl kanske Foo Fighters ett band som i mina ögon är ett väldigt typiskt Hultsfredsband anno 2008.
Att LiveNation sedan lägger en festival samma helg som Hultsfred med Foo Fighters i spetsen gjorde det hela inte lättare för Hultsfred. Överlag så hade ju Where The Action Is de året många s.k. typiska Hultsfredsband. Vad anledningarna till att man bröt med dem är vågar jag inte spekulera i men antagligen fanns det en annan sådan för annars hade man inte valt att göra det. Gällande AEG så tror jag de verkligen har potential, de har ju faktiskt redan visat det men jag tror de behöver några år till då de är som jag har fattat det inte jättegamla i gemet. Men problematiken är ju som så att det är nu Hultsfred behöver göra något inte 2011 eller 2012 då kan det mycket väl vara försent.   

Ytterligare en anledning skulle kunna vara det geografiska läget, en anledning jag helst vill sopa under mattan. Men i och med att det idag finns flera potentiella konkurrenter till Hultsfred norröver är detta inte helt orimligt, det är inte alltid särskilt roligt dem som bor i dem som bor j norra delen av landet att behöva åka tåg eller buss i nästan ett dygn för att komma till en festival. Men som sagt var det här en anledning som jag vagt tror kan ha påverkat, har festivalen de rätta banden kommer folk ändå, då spelar det ingen roll om du behöver åka 20 min eller närmare ett dygn.

Förutom dessa fyra anledningarna (vi säger tre, räknar inte den sista som tillräckligt stark för att kunna stå på egna ben) så finns det säkerligen ytterligare en rad anledningar till varför det har gått som det har gjort.

Kanske kan det vara så att de har haft för många sidoprojekt som har kostat alldeles för mycket pengar, vid närmare eftertanke känns detta som en otroligt stark kandidat bland alla anledningar till varför det har gått som det har. Ja menar visst är det positivt att en festival genererar att man börjar hålla på med att från att starta skivbolag till att ge sig in i Restaurangbranschen men i det långa loppet tror jag det kan vara farligt, risken är stor att dessa projekt inte går som man tänkt sig (huvudfokus måste trots allt ligga på festivalen) och då måste man betala tillbaka förlusten på dessa projekt ifrån vinsten man förhoppningsvis får på festivalen. Pengar som annars skulle gått till att utveckla festivalen.

Ja ni ser, ytterligare en anledning. Mina anledningar bygger på att jag gediget de senaste åren följt många av de stora och för den delen mindre festivalerna här i Sverige, så det finns ingen som helst fakta i dem på det sättet, tycker det är väldigt viktigt att tillägga detta så att inget missuppfattas. Jag gillar kort och gott bara att tycka och tänka saker och ting om saker som jag gillar och är intresserad av. 

Oavsett vad som än händer hoppas jag att Hultsfredsfestivalen får leva vidare, det vore att ljuga om jag inte hoppades det. Sen kanske jag inte alltid tycker att de gör toppenbokningar osv. men det spelar ingen roll. Utan Hultsfredsfestivalen vore inte Hultsfred mycket och de är de som jobbar med festivalen säkerligen väldigt medvetna om och därför tror jag också de kommer få vind i segel om än inom några år.